När jag läste Marianns inlägg härom dagen att hennes man inte vill ha levergodiset som hon kokade till middag, kom jag att tänka på en episod. För många år sedan när vi bodde i Göteborg, vi hade en botten lägenhet med stor uteplats, vi hade även då ett par hundar bland annat en berner som  hette Olivia, ja hon var som hon var den damen. Jag brukade alltid rasta hundarna efter middagen, men så en härlig sommar dag bestämde jag att nu skall vi äta middag på altanen när Janne kom från jobbet. Jag hade tagit fram en stor bytta ur frysen med kalops, köpt jordgubbar och grädde det skulle bli så gott. Så ibland skall man ju göra sig till riktigt ordentligt, så jag tänkte idag rastar jag hundarna före middagen så vi kan sitta i lugn och ro och äta, sakt och gjort tog ett gäng först den där Olivia var med i det gänget, tog nästa gäng hade väl ingen bråska maten var ju färdig. Men när jag kommer tillbaka vad får jag då se, Olivias framtassar på spisen, huvudet i kalopskastrullen, och sista köttbiten åkte ner, men hon hade sparat såsen, då kan man vara glad att man har en korvebit i frysen, fram med korven hackade och stekte, och jag tänkte att jag skiter i att hundf-n haft huvudet i kastrullen ock blandade korven med kalopssåsen.Janne kommer hem och säger å vad gott får vi kalops, neeej det är korv, men det luktar ju kalops men lyft på locket får du se, konstigt det luktar kalops. Jag suckade Olivia har ätit kalops, men vi får äta korv, men vi skall äta jordgubbar och grädde till efterätt för dom han hon inte att ta.