Igår gick Humlan över rengbågensbro, hon har varit en av våra fodertikar. När man håller på med hundar och valpar, så fins det vissa valpar som aldrig riktigt flyttar hemifrån Humlan var en sådan valp, när hon kom hem och hälsade på kom hon som en frisk fläkt, här har jag bott förut. Den här valpen hade vi bestämt att vi skulle behålla, men vi skulle lämna ut henne på foder det ringde folk hela tiden, men ingen var bra nog i mina ögon, till min lilla Humlan så vi bestämde att hon skulle stanna hemma. Men så ringde det en tjej det var Katarina och ville titta på Humlan och det kändes så bra. Jag glömmer aldrig när Katarina kom och Humlan var i hagen, Katarina satte sig ner i gräset och Humlan kröp upp i knät på henne, den blicken Humlan gav henne sa äntligen kom du. Det har varit en stor glädje att få haft dej Katarina som fodervärd. Och vi tackar dej av hela våra hjärtan, för det underbara liv du gav Humlan. Nu springer hon på dom gröna ängarna där ingen smärta fins, med pappa Budda och mamma Vera. Du var en underbar hund Humlan som lever kvar i våra hjärtan.