Snyggaste Trollet i skogen, visst är jag fin, och har ni kollat in rosetten jag har på rumpan, gammelmor tycker att jag skall vara lite pimpinett, men jag är ju en terrier!!!!!! men en trevlig sådan säger dom som känner mig.

Hector har skickat en hälsning, tack Angela för dom fina bilderna.

Den här lilla röda manen Gösta är en riktig buse, så det är tur för djuren att man älskar dom, annars hade dom legat risigt till ett par gånger i veckan. Igår fick han för sig att han hade samma hobby som sin matte,han skulle sticka!!!!!!!!! Men mönstret passade inte herren, så han traslade till det efter bästa förmåga, och det kunde han. Jag hade stickat nästan färdigt en ryggen, på en väst till mig, när lilla Gösta lade sin nos i blöt, då kan ni tänka er hur den ryggen såg ut, så det var bara till att raffla(repa upp)och det var inte lite för jag är ju ingen späd XS precis.

Men i dag är lilla Gösta förlåten, och sover så sött i sin korg 

Först kollar jag skålen om det fins något gott, och det gjorde det.

Sedan ut och snacka med kompisen.

Och sååååååå blir det fullt ös, och mycke bus.  

En korg full av blommor till er alla på Alla Hjärtans Dag.

Titta så snygg Dixie är i sina nya skor, och reflexer har hon också. Det är väl ingen tvivel  om vem som fött upp denna lilla dam när man tittar på hennes tassar. Inte trodde jag att skomani var ärfligt mellan mäniska och hund.

Fortsättning från gårdagens inlägg. För länge sedan när jag bodde ute på ön, och det var vintrar som hette duga, då låg isen mellan ön och fastlandet,så att vi kunde promenera över isen när vi skulle ut och ha kul. det är här böttellyktorna kommer in i bilden, det var ju enklare att ta sparken över isen, det gick fortare och så kunde ju en sitta på medan den andra sparkade. Så ofta gjordes sparkarna färdiga på sena eftermiddagen, med lyktorn fast surrade. Det var ju pojkarna som gjorde detta, menså en lördag hade dom gjort allt färdigt, och bestämt tid dom skulle sparka över, men då bestämde vi tjejer att träffas en halv timme innan och tände lyktorna och sparkade fort som attan, så när pojkarna kom var sparkarna borta, så det var bara för dom att tracka på, så väl på andra sidan stod sparkarna snyggt parkerade, och vi hade inte sett en själ som sparkade när vi gick över sa vi. Tror ni att dom trodde på oss. Och när jag nu sitter och skriver tänker jag på hur vi var klädda, mitt i vinten, den kvällen hade jag högklackade skor och nylon strumpor, och gick på isen, men det var ju den vanliga lördagsstassen, pojkarna i kostym, myggjagare, nylonskjortor, brylkräm i håret, eller vatten kammat hår.Ja det var tider det, och inte trodde man att man kunde bli sjuk, och odödlig var man ju också, ja ja även vi var oföståndiga, även om vi i  är snabba att visa finger i dag till våra ungdomar. Det var en liten tillbaka blick från förr

Nu har jag jobbat lite på egen hand igen, och gjort lyktor, jag har tagit ut botten på glasflaskor, som jag har ljus i och så har jag ställt dom på ett gammalt förkråmat fat, ock dekorerat med lite granris Detta var något som vi gjorde hemma när jag var barn, det var väl mest pojkarna som höll på med det, hemma kallades det för böttelykter, (på svenska blir det buteljlyktor). Dom här lyktorna surrades fast på sparkstöttingen, så att vi syntes när vi kom sparkandes, så att vi inte körde på någon