När jag var 18år så läste jag en annons i dagstidningen, att barnflicka sökes, det lät spännande så jag svarade på annonsen, och vi bestämde att jag skulle åka dit så vi fick träffas. Matz den största av pojkarna var 3,5år en jätte fin kille, Rickard var 8 mån, som låg där i sin vagn med ett brett lende och sina vita lockar, han var bara så söt, då sa jag till mig själv att om jag någon gång får en pojk skall han heta Rickard, och det fick jag. Jag fick jobbet, det är dessa två pojkar som är på bilden som jag skulle passa. Jag tog hand om dom här ljuvliga pojkarna i 1,5 år på heltid, det var en underbar tid jag trivdes så gott hos dom. Det är så många roliga och fina minnen från den tiden, vi bodde grannen med en familj som hade 4barn, ibland så passade jag dom barnen också, en dag när jag hade alla barnen skulle jag gå ut och gå, jag hade 2 barn i vagnen 2 som gick bredvid och 2 som kom efter, då mötte jag en äldre man på cykel han stannade till och tittade på mig och skakade på huvudet, så sa han så ung och så fördärvad så cyklade han vidare. Tiden gick och pojkarna blev större, och jag började skolan, men vi höll kontakten och träffades, pojkarna blev vuxna och skaffade egna familjer, men så slog SORGEN till Rickard omkom i en olycka bara 31år, och efterlämnade 2 fina flickor, ja livet  kan var hårt många gånger, jag är så glad att jag fått lära känna denna goa familj. Vid ett tillfälle kom Britta och hälsade på oss med sina barnbarn, och vi hade 3 av våra barnbarn här, vi satt i vårat kök och åt middag, det blev mycke prat och skratt, och inte trodde vi väl när vi träffades första gången att vi skulle sitta så många år efter  med vår barnbarn. Det är 47år sedan jag svarade på denna annonsen, lilla Matz har hunnit att bli 50 år, Rickard skull ha blivit 48år om han hade varit kvar hos oss. Ja tiden går jag var 18 år Britta 28 år när vi träffades, i år blir jag 65år och Britta 75år, och vi har fortfarande kontakt efter alla dessa år är det inte fantastiskt